Ikväll kom jag att tänka på hur livet konstant förändras. Jag kan gapskratta åt gamla minnen, se tillbaka på saker med sorg, glädje, förvirring och lycka. Jag har mött många människor som betytt väldigt mycket för mig under åren, som lärt mig saker och som förändrat mig. Som gjort mig starkare, gladare, som gjort mig ledsen eller arg och som har hjälpt mig bli den personen som jag är idag, på olika sätt.

Jag har inte kvar alla personer som genom åren har gjort stora avtryck i mitt hjärta. Vissa som funnits där när jag växte upp, när jag gick högstadiet och blev en tonåring med den galna bergochdalbana som det innebär har jag tappat någonstans på vägen. Men när jag tänker tillbaka så kan jag inte annat än att le och vårda mina minnen ömt från då jag spenderade mina somrar hoppandes på en studsmatta, då vi åkte på varandras pakethållare, klädde ut oss och gick på mellanstadiet då man hoppade hopprep på rasterna. Ibland önskar jag att jag fortfarande var 12 år gammal. När blev allt så komplicerat?