Jag kommer alltid vara en person som tänker mycket. Som går igenom år, dagar, korta stunder i mitt huvud. Jag minns och påminns alltid om saker och jag kommer alltid förknippa människor med detaljer. Jag har ofta tänkt på hur vi vinner nya människor i vårt liv och tappar andra. Det kan vara en vän som stått dig nära och varje dag, frånochmed den dagen ni går skilda vägar så påminns man på ett eller annat sätt om att denna person en gång var en del av ens liv. Att minnen av denna person fortfarande finns i dina tankar, kanske varje dag eller bara ibland. Om jag hör låten "I'm yours" på radion påminns jag alltid om någon, en vän, som inte finns vid min sida längre. Och när jag åker förbi sjön som vi brukade åka och nattbada i sommaren då jag var 13 så minns jag både vad jag brukade ha på mig, hur sanden kändes under mina fötter och hur hans skratt alltid smittade av sig. Jag minns den första dagen på den nya skolan. Jag var 16 och livrädd. Det visade sig att jag inte hade behövt oroa mig. Jag fann min plats, mitt gäng, mina nya vänner redan där och då. Den första dagen. Man skulle ha kunnat tro att vi skulle bli oslagbara, men vi hade fel.

Om man tänker efter är det rätt sorgligt. Men det kommer alltid att vara så, livet är så. En speciell sång kommer kanske påminna dig om en person varje gång du hör den resten av ditt liv. Ett skratt som ekar i ett rum kanske påminner dig om henne, eller honom. Och det är tråkigt, inte just att påminnas..men att veta att de inte längre finns kvar, inte i ditt liv..