Bild: Lelove

Idag har varit en enda stor känslomässig berg och dal bana. Har pratat med Henrik i telefon och vi bestämde att göra något imorgon. Fick huvudvärk igen och mådde skit. Åkte hem till mamma och pappa och möttes av ett julkort som jag fått med posten, från käraste Jenny. Det var så fint och kan inte ens förklara hur glad jag blev. Jag har så fina vänner, skulle kunna ge min högra arm för er.

Sen händer det saker som jag inte kan med. Fan vad jag hatar att inte kunna påverka vissa situationer. Ibland blir jag så trött på att hela tiden vara stålmannen. Jag vet inte lösningen på alla problem. Jag kan inte alltid hjälpa eller göra något åt saken och jag hatar alla förväntningar på mig som känns som en stor tung sten på mina axlar.